Lördag
Jag träffade iaf, malin och fika med henne. Sen va ju inte natten så bra o jag började spy vilket gjorde att jag inte kunde träffa elli på onsdag, men som tur är verkade hon inte bli sysslolös fast jag sa det samma dag. Såå torsdagen vågade jag inte träffa folk..
I går var ju i alla fall Ulla, mickis och erik här på fika.. Jag bakade en bärpaj vilket va väldigt gott faktiskt.
Idag gick jag på innebandy matchen vilket jag lovade om jag inte skulle jobba.. Det va roligt o få se sitt gamla lag spela lite, haha, jädrar vad insatt o peppad man blir.. I kväll ska jag ta det lugnt.. Är inte på topp, men det kan man inte alltid vara.. I morrn blire krillehöla.
Kan bara säga att jag vet inte riktigt hur jag skall göra..
Just nu har jag många kompisar som mår dåligt av många anledningar. Kanske tiden på året men också händelser..
Jag vill sååå fruktansvärt mycket hjälpa er allihopa men det är såå fruktansvärt svårt. Jag älskar er alla så mycket. Försöker finnas här en stund för den ena, där en stund för den andra, här en stund för den tredje och där en stund för den fjärde.. Jag vet inte vad jag skall ta mig till ? Jag känner mig värdelös som inte finns tillräcklligt mycket för någon. Jag vill finnas för såå många att jag inte räcker till vilket gör att det bara blir skit av allt.. Å nu känns allt bara så jobbigt att jag vill bara sova i två tusen år...
Förlåt om ni tycker jag är hemsk och tack om ni tycker att jag kan hjälpa lite.. men snälla hör av er till mig också om ni vill ha hjälp eller umgås, känns ibland som att alla bollar ligger i mina händer vilket kanske är logiskt, men vad ska jag göra.. Samtidigt får man bud från ställen om att jag ska tänka mer på mig själv och inte ta för stort ansvar... Gush va livet är svårt... Detta kan göra ibland att jag väljer att ta ett steg framåt och två steg tillbaka..
Jag önskar ibland att jag vore en superhjälte som kan hjälpa alla här på jorden..
Synd att man inte kan förvandla sig likadant på insidan som på utsidan. Ibland tycker jag att man lägger på ett falskt leende och "mår" bra fast man inte igentligen gör det för att inte besvära andra..
För mig är det i alla fall mer än tillräckligt att veta att du finns där om det skulle vara något. Att veta att det finns någon som bryr sig värmer. Kramar!
